Charlotte

27 mars 2008 13:14

Jag blir ledsen när jag hör det som S har utsatts för. Att 4 yngre pojkar ger sig på honom för att han har läpp- och gomspalt och glasögon är tyvärr nog alltför vanligt. Barn hittar ALLTID något som de kan reta ett annat barn för. Vår T har alltid varit försiktig av sig, aldrig någon machotyp, han har aldrig velat delta i för stora grupper och har under åren utsatt av EN pojke. Även en pojkes mor var inblandad i mobbningen ett kort tag då hon ville förbjuda de andra pojkarna att vara med T för att deras barn kunde också bli "dumma" - och det bara för att T har dyslexi, som om det skulle smittas. Den modern var inte mor till den pojke som gjorde T liv till ett helvete. Vi fick aldrig under de år han gick i grundskolan någon hjälp, de höll den andra pojken bakom ryggen och det var klart han var hur väluppfostrad som helst när vuxna var i närheten. Varför skulle då de vuxna tro på T? Visst finns det säkert bakomliggande grunder till att ett barn börjar mobba ett annat barn, visst kan de bero på hemförhållanden det tror jag säkert. Men jag har kännt när jag börjat med dessa förklaringar för T att jag sviker honom, att jag genom detta ursäktar behandligen av T och att den som mobbar egentligen är den det är synd om. Jag tycker detta är jättesvårt, för man vill förklara och försöka få sitt barn att förstå. Men jag vet inte om man alltid lyckas med det. Vi har haft det tungt med T allt sedan han började skolan, det har gått upp och ner hela tiden. Det som hände före jul, ja du vet ju vad det gäller, var droppen idag tror jag inte ett dugg gott om någon av eleverna i den skola han går på nu. Det jag ser genom T får mig att undra, varför gör man inget åt dessa barn, varför tar man inte tag i deras problem och hjälper dem. Varför låter man dem skolka och uppföra sig allmänt illa. Jag är förundrad över vuxenvärldens aggerande. Jag hoppas S har det bra i skolan idag och att han snart slipper dessa pojkar. För de går väl inte till samma skola som S i höst?

Sissi

27 mars 2008 13:40

lotta: Nei, disse ungene skal ikke til ny skole i høst, slik som S. Jeg forklarer grunner til mobbing for ham, ikke for ¨å synes synd på mobberne, men for å få han til å forstå at det ikke er HAN det er noe feil på.
Han fikk jo skylden, sammen med sine søstre, for at faren valgte skilsmisse også...fordi de pratet hjemme og ikke satt på en stol og tiet stille. Det er tøft nok å høre pappaen din ikke lenger vil bo her, og så få høre det er UNGENE sin feil!!! Sårene er der enda, selv om han forlengst har innsett at det er pappaen som har feilene...En voksen mann legger jo ikke skylden på sine barn for at han selv ikke strekker til som voksen, men det er vel grunner til at han valgte å kutte all kontakt med sine barn da...det ER ikke ungenes skyld, det heller...

eva

27 mars 2008 21:55

Hejsan! Vad ledsen jag blir när jag hör att din son råkar illa ut i skolan. Hoppas lärarna och övrig personal tar tag i problemet med mobbarna, för även om de slutar mobba din son kan någon annan bli nästa offer.
Jag är stolt över att jag jobbar på en skola, där vi jobbar stenhårt mot mobbning. Och detta vet eleverna så om någon blir utsatt, så berättar de det för någon personal på skolan. Eleverna vet att vi personal gör allt för att få stopp på mobbning. Alla klasser på skolan har etik en lektion i veckan, denna lektion är schemalagd. Alla klasser följer samma tema på etiklektionerna, så vi lärare får anpassa materialet och temat för den ålder vi har. När eleverna har utvärderat skolan i stort, så har etiklektionerna fått höga betyg. Hoppas det ordnar sig för din son. Kram

Sissi

27 mars 2008 22:22

eva: Jeg tror det vil ordne seg. De har ikke etikk fast i uken her, men de godtar ikke mobbing. Det KAN jo hende at det rett og slett IKKE dreier seg om egentlig mobbing, men det er greit å sette grenser allikevel. Når det OPPFATTES og KJENNES ut som mobbing så SKAL man ta det på alvor.

Dockmamman

28 mars 2008 09:43

Hej är lite kantstött både här och där. Man är ledsen för vad som hänt men sedan så är jag ledsen över människor som talar om vad man ska göra och inte göra.

Jag vet att denna människa har jag tydligen besökt och skrivit i hennes blogg några ggr och nu så tyckte hon att min blogg var fruktansvärd.

Mitt självförtroende damp ner till skoskaften av det hon skrev eller det var väl inte det värsta jag vet inte vem hon är och jag besöker era bloggar och så tycker i kanske illa om mig. Om jag visste vem hon var så kan jag låta bli hennes blogg och därför går jag runt nu och skriver och frågar för jag vill veta vem som skrivit, för skriver man kommentarer med inslag av elakt och kränkande material så kan man skriva med adress på blogg, mail.


Förlåt mig men jag måste skriva detta för att jag hoppas att personen svarar och då kan jag välja att inte besöka dennes blogg/Kramar från en liten mus i ett stort hus...

Sissi

28 mars 2008 12:33

Dockmamman: Skit i slike mennesker som ikke er voksne nok til å oppføre seg. Dersom man ikke har noe positivt å si om en blogg man FRIVILLIG besøker kan man bare la det være!!! Liker hun ikke din blogg, ok, da kan hun jo bare gå ut- kan hun ikke? hvorfor er noen så ondskapsfulle at de med viten og vilje legger igjen slik møkk og dritt de MÅ VITE vil komme til å såre den som får det?
Ikke bry deg Dockmamman, se på alle kommentarer du får som VERKELIG viser hva mennesker synes og mener om deg og bloggen din. Bloggen er flott, og den gjenspeiler en dame i sin beste alder som gjør så godt hun kan med det livet hun har fått.
Som gjør det hun kan for sin familie, som gjør det beste ut av de dagene INGEN har lyst til å oppleve.
Stå på, blogg videre, for du er viktig for veldig mange, og det du skriver gir håp og tro og MOT til veldig, veldig mange - og det tror jeg egentlig at du VET også!
Du vet hva jeg sikter til, og du vet at du er tøff og kjempemodig!! Ikke la denne MISUNNELIGE skapningen få lov til å ødelegge for deg. Hun er ikke engang VERD at du bryr deg!!!