Charlotte

3 mars 2008 16:55

Sissi, som du vet har jag och är med i olika forum som speglar mina intressen men jag måste erkänna att även om jag fått flera vänner genom forumen så är det bloggandet som ger allra mest. Jag har ju som dig alltid tyckt om att skriva, när man blir styrd i ett forum och man inte får prata om annat än just det forumet handlar om då låser det sig för mig. Jag kan nog uppfattas som jättetråkig men jag är inte det egentligen jag tycker bara inte om att bli styrd. Jag kan bli styrd om det är positivt och jag lär mig något nytt av det men när några personer ska bestämma vad jag får skriva eller inte skriva då vill jag inte vara med längre. Om någon sitter och bestämmer vad som är off topic ena stunden men går bra när någon annan skriver då blir jag faktiskt sur. I bloggvärlden tycker jag det är enbart positivt så jag håller med vart enda ord av vad du skriver! Skriva måste jag, annars blir jag nog väldigt deppad om jag inte får.

Sissi

3 mars 2008 16:59

i blant lurer jeg på NÅR jeg hadde kommet til å ta sjansen på å starte en blogg hadde det ikke vært for at DU begynte.
Jeg er veldig redd ukjente ting, kanskje mestrer jeg det ikke, kanskje dummer jeg meg ut, kanskje synes alle at det jeg skriver er dumt..(men slike kommentarer kan vi jo bare slette, og bare vise skryt og rosende ord..)
Jeg vet i alle fall at her og nå i livet mitt er dette MITT sted. Gud, som jeg håper at dette varer... :) - for jeg trives så godt. (men det gjorde jeg jo med brevene mine også - før...)

Charlotte

3 mars 2008 17:25

När jag började blogga, var jag väldigt rädd. Tänkte som dig men tog steget tack var en då för mig helt okänd bloggare, tänkte att vågar hon vara så öppen om sig och sin familj så vågar jag nog också skriva om det jag tycker om att skriva om. Meningen med min blogg var att hålla den i en positiv anda, men jag vet inte om jag har lyckats med det alla gånger men i stort tror jag det. Att jag inte alla gånger trivs i ett forum beror nog på att jag inte är så bra på att vara social i stora grupper IRL och jag tror faktiskt det speglar mig som person även på nätet. Här i bloggvärlden har jag tack och lov enbart mött trevliga personer, aldrig fått en elak kommentar. Att jag skulle förbli skonad från elaka kommentarer det tror jag knappast förr eller senare kommer det säkert en men som du säger man kan alltid radera. Och jag har bestämt mig, om det kommer en så tror jag att jag ska ignorera det och inte ens lämna ett kommentar tillbaka. Det är nog bästa sättet att få bort dem som vill förstöra för andra. Bloggandet är en del av mitt liv nu, om det så förbli återstår att se...det skulle nog kännas konstigt utan det.

eva

3 mars 2008 17:50

Ja visst är det skönt med bloggen. Att kunna skriva bara för skrivandets skull, men också att kunna skriva av sig. Jag vill tacka dig för alla vänliga kommentarer du lämnar på min blogg. Sköt om dig. Kram

Elzie

3 mars 2008 19:06

Hej Sissi!
Oh vad det var längesen jag var härinne. Åtminstone känns det så. Du visar så mycket fint du har gjort. Gillade ponchon mycket.
Hoppas du har det bra.
Kram Elzie

Sissi

3 mars 2008 20:05

Charlotte: jeg sier ikke noe til det du skrev, for jeg har egentlig sagt det som er å si... I blant tror jeg du må være den bedre halvdelen av meg!
eva: Det er godt å skrive av seg. Stakkars terapeauter i både Norge og Sverige...hvor mange pasienter ville de ikke hatt dersom bloggene opphørte??? Jeg liker bloggen din, og snakkesalig som jeg er så legger jeg igjen en kommentar - eller ti.
Elzie: Tiden går så fort, spesielt når man jobber. Jeg har egentlig fri i en uke nå, for jeg har begynt å gå netter bare - byttet jobb med gravid kollega..Men skal ta dagvakter når det er mulig,